Yes, jag klarade det...
Jag kan numera vända mig från mage till rygg alldeles själv. Mamma å pappa blev så snopna när jag bara snurrade runt, lätt som en plätt, utan någon ansträngning alls...speciellt eftersom magträningen har varit nästan obefintlig den senaste tiden.
Men jag menar det här var väl ingenting märkvärdigt, nästa gång planerar jag att sätta mig upp när dom minst anar det. Snacka om att dom kommer få långa ansikten då!
Å vet ni vad...det e faktiskt inte så fasligt jobbigt att ligga på mage längre.
hihi...
Lilla snutteluttan, jag hörde nog vad mamma och pappa plågade dig för att få dig på mage. Men nu när jag ser din glada min kan jag bara säga grattis, bra jobbat.Puss o kram/mormor o morfar.
Ett litet steg för människan men ett stort steg för mänskligheten. Hälsningar Morfar
