Muffins, sugrör och blåa små lappar i pannan...
Idag började morgonen med att jag smaskade lite på en bordstablett, bra start på dagen tycker jag!
Eftersom jag fortfarande var lite morgontrött så tyckte jag att det var bäst att blunda så länge som möjligt så att jag skulle kunna hålla ögen öppna hela resten av dagen.
Det visade sig vara ett bra beslut eftersom jag knappt fått sova nånting på hela dan!
När jag hade ätit klart så stack jag å mamma iväg för att träffa Tant Sandra och hennes systerdotter Josefin. Tant Sandra är mammas gamla polare från gymnasiet så dom har varit kompisar länge!
Sandra var tyvärr en dumsnut och flyttade till Norge för några år sedan så sen dess har dom inte alls kunnat träffas lika mycket som dom skulle velat, tur att det finns Facebook!
När vi kom hem till Sandras syrra (Sandra bor nämligen där när hon är i Sverige) så var Josefin i full färd med att damsuga hela huset i sin nya fina klänning och så hade hon bakat chokladmuffins också, så det luktade mums i hela köket när vi kom in
Josefin hade väntat hela morgonen på att vi skulle komma å hälsa på för hon tycker det är så roligt med främmande.
Tant Sandra kunde inte fatta att jag blivit så stor, hon trodde att jag fortfarande skulle va en liten bebis som sist när vi sågs. Jag passade på å impa lite med mina nya färdigheter jag lärt mig på senaste tiden. Sandra blev väldigt förvånad över att jag både kan sitta själv och blinka med händerna när mamma sjunger "blinka lilla stjärna" för mig. Hon tyckte också att jag var en ovanligt glad bebis å det stämmer ju bra.
Jag fick låna lite leksaker av Josefin att roa mig med, hon fick tillbaks dom när jag åkte hem...alldelles dyngsura av dregel...hihi.
Jag var helt inne i lite energiskt bolltuggande när morsan helt plötsligt tejpade fast en blå lapp i pannan på mig och satte mig framför en spegel.
Hon och tant Sandra ville visst testa nån slags teori mamma fått från tant Lisa som gick ut på att testa om jag visste att det var jag som satt framför spegeln med den blåa lappen i pannan. 
Om jag rörde vid lappen i pannan och inte den jag såg i spegeln så skulle det ju bevisa att jag visste att det var min spegelbild och inte en bebispolare jag såg i spegeln...ja jag vet STÖRTLÖJLIGT! Jag vägrade blankt att kännas vid lappen, fast jag visste ju såklart att den satt där!
Medans vi väntade på att maten skulle bli klar passade jossan på att visa mig sina jättestora sugrör som man kan ha att dricka med om man verkligen är jättetörstig!
Jossan var så schysst att hon bjussade på ett och det smakde långt å smalt å grönt å ganska så gott faktiskt!
